Stockholms sista trädgårdsstad

TRÄDGÅRDARNA.

Stadsdelen Södra Ängby brukar kallas Stockholms sista trädgårdsstad. Tidigare hade man byggt ut trädgårdsstäder i såväl söderort som västerort, till exempel Enskede och Äppelviken. Trädgårdsstäderna hade fått stor framgång eftersom de utgjorde en hälsosam motvikt till den dammiga och ohälsosamma innerstadsmiljön. När den berömda Stockholmsutställningen gick av stapeln år 1930 var ett av huvudnumren gratis bussresor där man fick besöka Stockholms nya trädgårdsstäder.

Vid den tiden var Södra Ängby inte ännu byggt. Innan vi går in på denna stadsdel ska vi nämna ett par ord om vad som karakteriserar en trädgårdsstad. Det var ett småstadsideal som myntades av engelsmannen Ebenezer Howard. Denne skrev en bok om sina reformidéer, som byggde på en tanke om att trädgårdsstaden skulle förena landsbygdens fördelar med stadens och samtidigt undvika respektive nackdelar. Lägre markpriser och naturnära miljö skulle göra trädgårdsstaden konkurrenskraftig.

Trädgårdsstaden hade en måttlig täthet med låga hus och välstuderade, ofta planterade gator. Dessa var i allmänhet mjukt dragna i stora bågar för att ge varierande miljöupplevelser. Typiskt för trädgårdsstaden var också trevägkorsningarna, vilka gjorde att man undvek de raka, genomgående och ibland monotona gatorna som var så typiska för innerstaden. Insprängt i trädgårdsstaden fanns ofta små parker och torg, enkla till karaktären, samlade kring ett stadsdelscentrum eller som en lek- eller rekreationsytor. Slutligen innehöll trädgårdsstaden naturligtvis också privata trädgårdar. Men som vi sett var det många andra och minst lika karakteristiska drag som gjorde trädgårdsstaden så speciell som typ.

Stockholms sista trädgårdsstad

Som trädgårdsstad är Södra Ängby dessutom extra originell. Landskapet här består av två berg, kan man säga, som åtskiljs av Zornvägen och avslutas ned mot Mälaren. Jorddjupen är tunna och det är knappast de prunkande trädgårdarna som man förknippar med Södra Ängby. Här finns inte mycket av rosenrabatter eller grönsaksland. Och det ska det inte heller göra – det vore onaturligt i denna karga, stenig terräng. Men resten av trädgårdsstadens rekvisita finns här. Gaturummen är mjukt krökta och tar sig fram i den backiga omgivningen. Husen är låga och hukar sig under tallarna. Utmed vägarna mot tomterna finns en remsa mark på ömse sidor som inte ägs eller arrenderas av husägaren utan som kommunen styr över. Här finns de så typiska gatuplanteringarna, som i Södra Ängbys fall inte är regelbundna alléer av lönn eller fruktträd utan istället ganska fritt ställda tallar, ekar eller björkar. De flesta av dessa träd stod här när området byggdes och sparades i exploateringsprocessen för att ge stadsdelen dess karaktär.

Men även själva trädgårdarna är värda en kort beskrivning. I Södra Ängby ligger alla hus skjutna så långt ut på tomtens gatusida som det är möjligt. Det gör att kvarterens inre kan uppfattas som stora, sammanhängande grönstråk där husen ligger som yttre ram. De ganska små tomterna upplevs större tack vare den rymd som det inre av kvarteren ger. I det kulturskydd som finns för området stipuleras dessutom att häckar och plank i kvarterens inre ska undvikas och tomtgränser, ifall de alls måste markeras, ska göras så med genomsiktliga, låga trådstaket.

I Södra Ängby har själva landskapet gjorts till ett trädgårdsuttryck.
Den regionala Mälarnaturen har fått bilda grund för en närmast lyrisk trädgårdsform som på ett intagande sätt tolkar sitt omgivande landskap med dess egenheter och kvaliteter. Man skulle kunna kalla det en trädgårdsstad i folkviseton.

För trädgårdsägare i Södra Ängby är det viktigt att förstå det unika och speciella i detta. Odlarentusiasten kanske inte i förstone ska välja att bosätta sig just i denna stadsdel. För ve den som häller lastbilslass med matjord på tomten för att anlägga platta, smaragdgröna putting-greener i Södra Ängby. Det vore som att äta ketchup till insjögädda.

Thorbjörn Andersson