Områdets historia

Områdets historia

av Karin Eckerbom

Bostadsbristen var stor i Stockholm kring sekelskiftet och Stockholms stad började köpa in mark i stadens ytterkanter. Markområdena var främst tänkta för att bebyggas med bostäder för arbetarklassen och tomterna uppläts med tomträtt - dels för att staden skulle kunna kontrollera byggandet men också för att de utan stort kapital skulle ha möjlighet att bygga sig ett eget hem. Södra Ängby var ett av de områden i Bromma som projekterades för att bebyggas med småstugor, men bebyggelsen kom som vi ser att bli av en annan art. Planlösningarna i villorna är disponerade efter en representativ livsföring med vardagsrum och matrum i fil och i nästan alla hus finns en jungfrukammare. Det tyder på att området var avsett för den högre medelklassen.

Områdets historia

1933 fastställdes ett planförslag för utbyggnaden av Södra Ängby. Husen skulle ligga i gatulinjen med planterade förgårdar i ett öppet byggnadssätt. Vidare fick husen ha högst två våningar. Utmed Zornvägen och Färjestadsvägen planerades två affärslängor. Längan vid Zornvägen som idag är ombyggt till bostadsrätter var tidigare i ett plan och innehöll bland annat järn- och färgaffär, mjölkbutik, charkuteriaffär och ett café. Gatorna i området fick namn från svenska konstnärer och kvartersnamnen hämtades från teaterns funktioner och delar. Området är kuperat och har en tallskogsvegetation som har beverats. Gatorna är slingrande och följer terrängen men ändå är stor möda nedlagd på den trafiktekniska planeringen Ansvarig för planen är stadsbyggnadsdirektör Albert Lilienberg. Lilienberg var influerad av de samtida funktionalistiska tankarna om grönska, sol, ljus och luft och byggnaderna i Södra Ängby får i god funktionalistisk anda, underkasta sig terrängens beskaffenhet. Tomterna i området är sk naturtomter utan villaträdgårdskaraktär och tomtgränserna är inte markerade med kraftiga staket. Övergången mellan privat tomtmark och allmänna grönområden är därför mjuk och förstärker intrycket av att husen är fritt utlagda i terrängen

Arkitekten bakom nästan alla de 501 villorna i Södra Ängby ritades av arkitekten Edvin Engström, föreståndare för egnahemsbyrån i Stockholm.
Villorna i Södra Ängby var dock knappast avsedda för de traditionella småstugebyggarna (jfr Norra Ängby). Husen byggdes inte heller av dem som skulle bo i dem utan av enskilda byggmästare som sedan sålde dem. Priset för en normalstor Södra Ängby villa på 30-talet var ca 40 000 kronor.

Gemensamt för alla villorna i Södra Ängby är att funktionalismens arkitektorniska ideal präglat husens form och stil med ljusa färger och flacka tak. Området kom att kallas "den vita staden". Inom den enhetliga stilen i området finns dock olika variationer. I den östra delen som först bebyggdes, 1934-35, är husen mer lika ordinära småstugor fast i funktionalistisk tappning. De har liggande vit panel och sadeltak. Den andra utbyggnadsetappen skedde i stadsdelens mitt och här är husen renodlat funktionalistiska. Fasaderna är vitputsade, fönstren är stora och taket flackt. I de centrala delarna uppfördes också sk experimenthus utan källare. Den sist utbyggda delen i väster har villor i kubisk form med helt platta plåttak och vit puts.